Känns marken bra där Du står...stanna där!

Dessa visdomsord här ovan kommer från de gamla indianerna, och jag har fått dem från min svägerska M.

Kloka ord som stämmer väl överens med vår känsla när vi vistas på Vårans.

Även om vi inte har något hus att bo i ännu är det så lustfyllt och rofyllt att bara göra något så enkelt som att sätta en massa påskliljelökar.
Till våren hoppas Maja och jag att det lyser av gula små solar i den "hemliga trädgården".

Maja är i full färd med att plutta ner lökar bland träden i lunden.
Sen tyckte hon väl att det inte fanns så mycket att göra...tråkigt, tråkigt!
Då var det dags att påminna henne om att vi faktiskt har en riktig sagoskog inpå knuten.
Och vips blev allt spännande igen, och det var inte bara M som tyckte det, utan både mamma och pappa rycktes med i fantasin :)

Maja och pappa gick in i skogen och röjde upp sagostigen.

Här finns mycket spännande som kittlar fantasin. Är det en jätte som vält trädet? Och är det tomtebobarnen som är ute och busar med flugsvampshattarna på?

Solen silar genom träden...

...och ner i mossan.

Daggdroppar på ett vackert höstlöv blir till en älvdusch

i Majas hand.

"Droppar söker sig tillsammans, floden strömmar genom land ut i ännu större vatten, blir till vågor mot en strand. Också vi skall finna vägen mot Guds rikes vackra kust, spegla solens morgonrodnad, när den stiger upp i öst". (Sv. ps. 723 v. 3)

Vårans pir är ett bra "tänkeställe" tycker Maja.

Den har fått höstprydnad och ett litet ljus som lyser så att våra nya grannar

inte bara ser mörker när de tittar bort mot oss.

Timmarna går och vi måste dra oss hemåt för att äta middag.

Ha en skön söndagkväll önskar vi på Vårans!